Funderar

Jag sitter här i mina mjukisar efter att jag bakat cheescake och varit på spinning. Härlig kombo, men cheescaken är till min kära sambo som bad så snällt att jag skulle få tummen och göra den goda, frusna cheescaken. Snäll som jag är så har jag nu gjort det.

För bara ett par minuter sedan satt jag inne och kollade på katedralwebben och upptäckte att jag börjar kl 8:00 imorgon (jag har den bästa kollen man kan ha). Inte nog med det så är det en redovisning i "Etik och Livsfrågor" vi ska redovisa om Hinduistiska livsåskådningar. Konstigt nog är jag inte så nervös som jag brukar vara vid ett tillfälle som detta.

Det är så många som inte kan prata för grupper, vad beror detta på? När jag tänker tanken så känner jag inte en jobbig känsla, utan istället så tycker jag att det ska bli kul. Men sedan när man väl står där så blir man skit nervös och vill helst bara sjunka genom golvet. Det värsta som finns är om man skulle tappa orden eller hänga upp sig på ett ord. Nu kommer vi till det människa är bäst på, eller?

Känner man inte igen sig i att man tänker på "om något skulle hända"? Det är nog det idiotiska man kan göra. Varför har man inte bara enklare att se det roliga i att tex redovisa för en grupp? De andra eleverna lär sig en massa, kanske är den ända gången så många människor någonsin kommer lyssnar på en samtidigt och man kan ju faktiskt ha jätte kul.

Man borde göra det värsta man kan tänka sig det första man gör när man ställer sig där. Läga av en fis, eller rätt upp och ner börja dansa indian dans och sjunga till. Snacka att man då har lättatupp stämningen en aning. Eller så blir det bara värre..? Kanske får ta och prova detta imorgon.

...

...

...

Nu kommer jag inte på något mer jag vill skriva om, är så pass trött att jag bara sitter här och tänker. Men inte får ner det när jag skriver. Skulle inte vara så dumt att uppfinna en sak som känner av vad man tänker och sen skriver ner det... Hade blivit sensation! Tänk att ha den på huvudet när man sover, har man säkert texter långa till en bok sen.

Men nu när jag tänker efter hade nog ingen köpt mina sjuka dröm böcker.

Hej, hej! Nu går jag och lägger mej!