Detta var ett tag sedan... Konstigt att suget efter att skriva kan komma tillbaka efter sååå lång tid jag varit "borta". Det har varit mycket i mitt liv efter skolan, absolut inte på ett negativt sätt.
Jag är mycket lycklig.
Jag har flyttat till radhus tillsammans med min pojkvän och hund. Jag har skaffat ett fast jobb som personligassistent, i Mariestad. Där jag trivs som fisken i vattnet.
Min kompis Madde har fått mig till att ta upp träningen. Ska förövrigt träna ikväll tillsammans med Madde. Jag förtär inte längre alkohol.
Ja, vad ska man säga? Jag trivs mer med mig själv än jag någonsin har gjort tidigare. Men jag tänker inte sitta här och låta er tro att jag är en så fin människa utan några laster - Jag röker fortfarande och älskar fortfarande att äta massor med onyttigheter.
(finns säkert en massa mer, men varför lägga energi på att rabbla upp dålig känsla?)
Om, När jag hinner kommer jag att spackla och hamra på bloggen. De bilder jag har nu, är inte den jag längre vill visa mig som. Jag har växt i mig själv. Insett vad jag klarar av som människa och också en del brister, som jag förut inte orkat ta tag i.
Jag är inte längre den tjejen som sitter rå full och snackar med en okänd kille i baren... försöker ragga drinkar?
Det är mycket som kan bryta ner en människa, men oftast (hoppas jag) är förstörelse en på nyttfödelse för många.
Jag har blivit mycket mer positiv inombords. Istället för att fokusera på allt som jag tycker illa om (ex. kyla, regn, snö), så ser jag hellre på det fina efter. Vilar i känslan att frysa, att känna regndroppar mot min kind. Frågar mig själv: vad är det som gör detta så jobbigt?
Kommer fram till att... det är helt okej... nästan skönt...
Jag vet att det är underbart när jag kommer tillbaka in i värmen. För JAG har ett hem.
Det är det inte alla som har...
tisdag 20 november 2012
torsdag 25 augusti 2011
Höst
Nu är hösten här och man känner sig deprimerad för att den varma sommaren är över... Det är ändå tur att hösten tar med sig många vackra förger så att man slipper att deppa ihop totalt i ett ända grått mörker.
Jag ska väl passa på att be om ursäkt för att jag aldrig skriver här längre... Men jag tänker inte bli bättre på det häller. Det finns mycket viktigare saker att göra än att sitta här och blotta sin strupe. Hehe...
Uppdatering:
-Jag har typ fått en as stor, fet, mega lön... Fan... Jaha, du vill asså ha dom pengarna du lånat till mig nu... Humf... Okej, kan det typ vara... Tusen spänn eller... Nehä, inte asså... Hur mycket kan det röra sig om då..?
ÅTTATUSEN SPÄNN!!! Ne du ,den går jag inte på! Det kan inte stämma!
Vi sätter oss vid datorn och börjar kolla kontoutdrag...
Jaha, med det blir ju inte åtta tusen - typ artonhundra... (Försökte han lura mig nu?)
Han påstår att jag har fått pengar löst av han också... Jag håller med - Men inte sex och två!
Han försöker ta pengar utav mig för att jag skulle betala lilla syrrans lissebergs inträde - Men hurru! De sa ju du att hon skulle betala själv, och det gjorde hon ju också! (...Han håller med...)
Detta håller på ett tag...
Vi kommer fram till 2500 spänn + halva månadens hyra. 4000kr.
Magnus ska dra till jobbet, nämner (på väg ut genom dörren) att jag borde betala räkningar för dom månaderna jag inte haft en stor lön.
Jag drar några djupa andetag och försöker sluta tänka "Vakta pengarna, det är mina pengar... SHOPPA..."
När han har dragit iväg så kikar jag på mina betalda räkningar och ser att jag har betalt var jag kunnat - försäkringar 2000 spänn - elen 1000 spänn - hans fotbollskanaler 200-300 spänn... + mina egna räkningar (hundförsäkring, hundmat, adressändring mm.)
Ne, jag kan bara säga - Han har fel, feL, FEL!
Om jag ska sitta och betala skulder från massa månader tillbaka, kommer jag fasiken inte hjälpa han om han blir arbetslös eller sjuk och inte har pengar till att ha kvar sina fotbollskanaler...
föröver 4000kr + 500kr bara för att Jag är en så fin och bra människa!
PS: Funderar på att bli rik...
Jag ska väl passa på att be om ursäkt för att jag aldrig skriver här längre... Men jag tänker inte bli bättre på det häller. Det finns mycket viktigare saker att göra än att sitta här och blotta sin strupe. Hehe...
Uppdatering:
- Fått betyg VG - Medicinsk Grund VG- Vård och omsorg MVG - Etik och livs frågor.
- Jobbat hela sommaren (inte kunnat vara med på någon fest eller aktivitet med nära och kära).
- Juni - liten lön
- Juli - lite större lön (fick fortfarande tigga pengar utav Magnus)
- Augusti - mycket stor lön (en super glad Victoria)
-Jag har typ fått en as stor, fet, mega lön... Fan... Jaha, du vill asså ha dom pengarna du lånat till mig nu... Humf... Okej, kan det typ vara... Tusen spänn eller... Nehä, inte asså... Hur mycket kan det röra sig om då..?
ÅTTATUSEN SPÄNN!!! Ne du ,den går jag inte på! Det kan inte stämma!
Vi sätter oss vid datorn och börjar kolla kontoutdrag...
Jaha, med det blir ju inte åtta tusen - typ artonhundra... (Försökte han lura mig nu?)
Han påstår att jag har fått pengar löst av han också... Jag håller med - Men inte sex och två!
Han försöker ta pengar utav mig för att jag skulle betala lilla syrrans lissebergs inträde - Men hurru! De sa ju du att hon skulle betala själv, och det gjorde hon ju också! (...Han håller med...)
Detta håller på ett tag...
Vi kommer fram till 2500 spänn + halva månadens hyra. 4000kr.
Magnus ska dra till jobbet, nämner (på väg ut genom dörren) att jag borde betala räkningar för dom månaderna jag inte haft en stor lön.
Jag drar några djupa andetag och försöker sluta tänka "Vakta pengarna, det är mina pengar... SHOPPA..."
När han har dragit iväg så kikar jag på mina betalda räkningar och ser att jag har betalt var jag kunnat - försäkringar 2000 spänn - elen 1000 spänn - hans fotbollskanaler 200-300 spänn... + mina egna räkningar (hundförsäkring, hundmat, adressändring mm.)
Ne, jag kan bara säga - Han har fel, feL, FEL!
Om jag ska sitta och betala skulder från massa månader tillbaka, kommer jag fasiken inte hjälpa han om han blir arbetslös eller sjuk och inte har pengar till att ha kvar sina fotbollskanaler...
föröver 4000kr + 500kr bara för att Jag är en så fin och bra människa!
PS: Funderar på att bli rik...
torsdag 31 mars 2011
Frustrerad!
Vad är det med mig, har en oro i kroppen som jag inte kan förklara.
Kanske är det för att jag har en massa skolarbeten som jag istället för att sitta här borde göra?
Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag vill veta varför jag känner som jag gör. Jag kan säkert svaret på varför jag känner så som jag gör, men jag sitter som i min egna lilla värld, tänker och tänker... Blir bara mer och mer deppig. Eller jag vet inte om det är deppig jag blir. Jag vet ingenting just nu...
Skrattretande, eller hur?
Låter som en förvirrad liten tant eller någonting.
Men alla har nog känt som jag någongång, det kan jag med säkerhet säga.
Nu ska jag sluta att bygga upp min oro och ångest.
Istället ska jag göra en fin lista på mina betyg i Etik och Livsfrågor:
Jag är sjukt nöjd med dessa betyg, men behöver lite mer MVG om det ska bli som jag vill.
Tack och Hej, nu ska jag plugga!
Kanske är det för att jag har en massa skolarbeten som jag istället för att sitta här borde göra?
Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag vill veta varför jag känner som jag gör. Jag kan säkert svaret på varför jag känner så som jag gör, men jag sitter som i min egna lilla värld, tänker och tänker... Blir bara mer och mer deppig. Eller jag vet inte om det är deppig jag blir. Jag vet ingenting just nu...
Skrattretande, eller hur?
Låter som en förvirrad liten tant eller någonting.
Men alla har nog känt som jag någongång, det kan jag med säkerhet säga.
Nu ska jag sluta att bygga upp min oro och ångest.
Istället ska jag göra en fin lista på mina betyg i Etik och Livsfrågor:
| Etisk spelplan | Gruppredovisning om artikelbearbetning utifrån den etiska spelplanen. | VG+ | Bra skriftlig inlämning |
| Uppgift om Bertil | Muntlig redovisning (IG-G) och för högre betyg skriftlig inlämning (IG-MVG). | MVG | Bra! |
| Etiska begrepp | Skriftlig uppgift om etiska begrepp | VG |
Jag är sjukt nöjd med dessa betyg, men behöver lite mer MVG om det ska bli som jag vill.
Tack och Hej, nu ska jag plugga!
tisdag 29 mars 2011
Funderar
Jag sitter här i mina mjukisar efter att jag bakat cheescake och varit på spinning. Härlig kombo, men cheescaken är till min kära sambo som bad så snällt att jag skulle få tummen och göra den goda, frusna cheescaken. Snäll som jag är så har jag nu gjort det.
För bara ett par minuter sedan satt jag inne och kollade på katedralwebben och upptäckte att jag börjar kl 8:00 imorgon (jag har den bästa kollen man kan ha). Inte nog med det så är det en redovisning i "Etik och Livsfrågor" vi ska redovisa om Hinduistiska livsåskådningar. Konstigt nog är jag inte så nervös som jag brukar vara vid ett tillfälle som detta.
Det är så många som inte kan prata för grupper, vad beror detta på? När jag tänker tanken så känner jag inte en jobbig känsla, utan istället så tycker jag att det ska bli kul. Men sedan när man väl står där så blir man skit nervös och vill helst bara sjunka genom golvet. Det värsta som finns är om man skulle tappa orden eller hänga upp sig på ett ord. Nu kommer vi till det människa är bäst på, eller?
Känner man inte igen sig i att man tänker på "om något skulle hända"? Det är nog det idiotiska man kan göra. Varför har man inte bara enklare att se det roliga i att tex redovisa för en grupp? De andra eleverna lär sig en massa, kanske är den ända gången så många människor någonsin kommer lyssnar på en samtidigt och man kan ju faktiskt ha jätte kul.
Man borde göra det värsta man kan tänka sig det första man gör när man ställer sig där. Läga av en fis, eller rätt upp och ner börja dansa indian dans och sjunga till. Snacka att man då har lättatupp stämningen en aning. Eller så blir det bara värre..? Kanske får ta och prova detta imorgon.
...
...
...
Nu kommer jag inte på något mer jag vill skriva om, är så pass trött att jag bara sitter här och tänker. Men inte får ner det när jag skriver. Skulle inte vara så dumt att uppfinna en sak som känner av vad man tänker och sen skriver ner det... Hade blivit sensation! Tänk att ha den på huvudet när man sover, har man säkert texter långa till en bok sen.
Men nu när jag tänker efter hade nog ingen köpt mina sjuka dröm böcker.
Hej, hej! Nu går jag och lägger mej!
För bara ett par minuter sedan satt jag inne och kollade på katedralwebben och upptäckte att jag börjar kl 8:00 imorgon (jag har den bästa kollen man kan ha). Inte nog med det så är det en redovisning i "Etik och Livsfrågor" vi ska redovisa om Hinduistiska livsåskådningar. Konstigt nog är jag inte så nervös som jag brukar vara vid ett tillfälle som detta.
Det är så många som inte kan prata för grupper, vad beror detta på? När jag tänker tanken så känner jag inte en jobbig känsla, utan istället så tycker jag att det ska bli kul. Men sedan när man väl står där så blir man skit nervös och vill helst bara sjunka genom golvet. Det värsta som finns är om man skulle tappa orden eller hänga upp sig på ett ord. Nu kommer vi till det människa är bäst på, eller?
Känner man inte igen sig i att man tänker på "om något skulle hända"? Det är nog det idiotiska man kan göra. Varför har man inte bara enklare att se det roliga i att tex redovisa för en grupp? De andra eleverna lär sig en massa, kanske är den ända gången så många människor någonsin kommer lyssnar på en samtidigt och man kan ju faktiskt ha jätte kul.
Man borde göra det värsta man kan tänka sig det första man gör när man ställer sig där. Läga av en fis, eller rätt upp och ner börja dansa indian dans och sjunga till. Snacka att man då har lättatupp stämningen en aning. Eller så blir det bara värre..? Kanske får ta och prova detta imorgon.
...
...
...
Nu kommer jag inte på något mer jag vill skriva om, är så pass trött att jag bara sitter här och tänker. Men inte får ner det när jag skriver. Skulle inte vara så dumt att uppfinna en sak som känner av vad man tänker och sen skriver ner det... Hade blivit sensation! Tänk att ha den på huvudet när man sover, har man säkert texter långa till en bok sen.
Men nu när jag tänker efter hade nog ingen köpt mina sjuka dröm böcker.
Hej, hej! Nu går jag och lägger mej!
söndag 27 mars 2011
Ne, nu jäklar asså...
Nu ska jag fan sitta här och säga hur nöjd jag är. Jag vet att jag har skrivit tidigare att jag inte vill sitta och skryta på något sätt. MEN jag måste dela med mig av hur duktig jag har varit under de senaste tre - fyra veckorna.
Jag har kommit igång ordentligt på gymet nu, tränar 4-5 dagar i veckan och träningen består utav spinning, yoga och styrketräning. De första två veckorna tränade jag mest självständigt i gymet, när jag tränar går jag in i min egna lilla värld. Jag trampar flitigt på tränings cyklen tills jag cyklat ca 12km sen har det varit mage, rygg, armar, insida av lår osv som man tränat.
Nu har jag däremot fastnat för spinning och yoga. Det är en bra kombination, kroppen får styrka i yoga och kondition i spinning. Sen är det också viktigt med frisk luft, men det kan man ju nästan säga att jag får gratis, eftersom jag går ut med hunden varje dag.
Och jag får ju inte glömma ridningen. Har kanske fattat hur det rätta sättet att rida på är nu, jag kämpar på ett annat sätt och vill till fullo bli bättre. Hade funderingar på att sluta ridningen förut, dels för att det var dyrt och dels för att jag blivit sjåpig och tyckt att det varit lite tråkigt. Det är ju självklart att en sak inte kan vara roligt jämt och ständigt. Det bör man tänka på och fortsätta lite till när man tappat lusten och se om den kommer tillbaka. Det var detta jag gjorde och nu är det roligare än någonsin.
Jag har heller inte ätit mycket godis och under den senaste veckan har jag inte ätit ens en godisbit (förutom idag, då jag tog en chokladboll) och nu ska jag skrika ut - MAN SKA UNNA SIG GODSAKER, när man tycker att man förtjänar det..! Ha ha, nej man behöver inte ens förtjäna det! Unna dig en gång i veckan, något som du verkligen är sugen på. Det stärker själen och ha INTE dåligt samvete efter.
Jag är helt nöjd med skolan och hur jag presterar. Det kan helt enkelt inte bli bättre än vad det är just nu i mitt liv och det kan jag bara tacka mig själv för!
Tack för att jag finns och att jag har underbara människor vid min sida.
Och se nu till att göra dig själv till den just DU vill vara!
Hej då alla underbara <3
Jag har kommit igång ordentligt på gymet nu, tränar 4-5 dagar i veckan och träningen består utav spinning, yoga och styrketräning. De första två veckorna tränade jag mest självständigt i gymet, när jag tränar går jag in i min egna lilla värld. Jag trampar flitigt på tränings cyklen tills jag cyklat ca 12km sen har det varit mage, rygg, armar, insida av lår osv som man tränat.
Nu har jag däremot fastnat för spinning och yoga. Det är en bra kombination, kroppen får styrka i yoga och kondition i spinning. Sen är det också viktigt med frisk luft, men det kan man ju nästan säga att jag får gratis, eftersom jag går ut med hunden varje dag.
Och jag får ju inte glömma ridningen. Har kanske fattat hur det rätta sättet att rida på är nu, jag kämpar på ett annat sätt och vill till fullo bli bättre. Hade funderingar på att sluta ridningen förut, dels för att det var dyrt och dels för att jag blivit sjåpig och tyckt att det varit lite tråkigt. Det är ju självklart att en sak inte kan vara roligt jämt och ständigt. Det bör man tänka på och fortsätta lite till när man tappat lusten och se om den kommer tillbaka. Det var detta jag gjorde och nu är det roligare än någonsin.
Jag har heller inte ätit mycket godis och under den senaste veckan har jag inte ätit ens en godisbit (förutom idag, då jag tog en chokladboll) och nu ska jag skrika ut - MAN SKA UNNA SIG GODSAKER, när man tycker att man förtjänar det..! Ha ha, nej man behöver inte ens förtjäna det! Unna dig en gång i veckan, något som du verkligen är sugen på. Det stärker själen och ha INTE dåligt samvete efter.
Jag är helt nöjd med skolan och hur jag presterar. Det kan helt enkelt inte bli bättre än vad det är just nu i mitt liv och det kan jag bara tacka mig själv för!
Tack för att jag finns och att jag har underbara människor vid min sida.
Och se nu till att göra dig själv till den just DU vill vara!
Hej då alla underbara <3
söndag 23 januari 2011
Så kan de gå...
Nu har det ordnat sig med pengar från CSN och skolböcker. Tadera är väl ett bra ställe ändå..?
Köpte kursmateriell till medicinsk grundkurs, trodde att det skulle ta ett bra tag innan jag fick boken. Väntade en eller två dagar, sen låg den så fint där i brevlådan. Så jag ska rekommendera Tokiga_Trixie som en bra säljare! Underbart trevlig var hon också.
Men från det ena till det andra...
Blir man inte lite trött på folk som bloggar, som sitter och tror att dom är för mer än alla andra när dom skriver?! Det är ju självklart att man kan dela med sig av livserfarenheter och dylikt, men sitta och tro att man är någon slags guru (för er som inte vet vad "guru" är - den ärevördiga, den som skingrar mörkret, man kan också säga lärare) det kan jag inte riktigt förstå vitsen med. Jag kan inte säga att jag blir irriterad, men jag blir lätt road och man känner att man tycker synd om personen ifråga för att denna sitter och klappar sig själv i ryggen och spyr upp komplimanger om sig själv.
Men det kan ju också vara det som är meningen..? Att lästaren ska tycka synd om en? Eller att man ska bli road?
Ni får absolut inte missförstå mig nu, kära vänner. För mig är det viktigt att berömma sig själv och tycka att man är bäst i världen. Men att sitta och berätta det för hela världen är en helt annan sak. Då kan man ju börja undra om man verkligen är så nöjd med sig själv ändå?
Så här kommer lite saker som jag är kass på, för att väga upp allt som skrivs på allas våra kära bloggar...
Jag har ett jäkla temperament och är lätt retlig, jag har en dålig karaktär vad det gäller godis och träning. Jag vänder oftast ilska inåt och mot nära personer i mitt liv, istället för att säga rätt ut när jag tycker att jag blir orättvist behandlad. Det finns mycket mer att hämta av mina mörka hemligheter...
Men trots detta har jag utvecklats till en stark människa, har tänkt att utvecklats mer där till och vet om att jag inte är färdig än på långa vägar!
Dom saker jag är bäst på vill jag hålla för mig själv och istället för att berätta om dom ska jag ge mina kära vänner, pojkvän och familj erfarenheten om vad som gör mig till den människa jag är. Dom ska inte behöva märka det, det viktigaste är att jag känner att jag gör allt för att få mina medmänniskor att må bra och att dom känner sig älskade.
Det dom ska märka är saknaden om jag skulle försvinna. Det är då människor runt om kan börja tycka att "Den där Vicky var inte så dum ändå". Vid det tillfället så kan jag inte skryta och tycka att jag är bättre än någon annan, då ska jag bara ligga i min grav och lyssna på när lovord, till mig, sägs med någon annans röst. Någon jag älskar.
Allt har en baksida.
So long fuckers!
Köpte kursmateriell till medicinsk grundkurs, trodde att det skulle ta ett bra tag innan jag fick boken. Väntade en eller två dagar, sen låg den så fint där i brevlådan. Så jag ska rekommendera Tokiga_Trixie som en bra säljare! Underbart trevlig var hon också.
Men från det ena till det andra...
Blir man inte lite trött på folk som bloggar, som sitter och tror att dom är för mer än alla andra när dom skriver?! Det är ju självklart att man kan dela med sig av livserfarenheter och dylikt, men sitta och tro att man är någon slags guru (för er som inte vet vad "guru" är - den ärevördiga, den som skingrar mörkret, man kan också säga lärare) det kan jag inte riktigt förstå vitsen med. Jag kan inte säga att jag blir irriterad, men jag blir lätt road och man känner att man tycker synd om personen ifråga för att denna sitter och klappar sig själv i ryggen och spyr upp komplimanger om sig själv.
Men det kan ju också vara det som är meningen..? Att lästaren ska tycka synd om en? Eller att man ska bli road?
Ni får absolut inte missförstå mig nu, kära vänner. För mig är det viktigt att berömma sig själv och tycka att man är bäst i världen. Men att sitta och berätta det för hela världen är en helt annan sak. Då kan man ju börja undra om man verkligen är så nöjd med sig själv ändå?
Så här kommer lite saker som jag är kass på, för att väga upp allt som skrivs på allas våra kära bloggar...
Jag har ett jäkla temperament och är lätt retlig, jag har en dålig karaktär vad det gäller godis och träning. Jag vänder oftast ilska inåt och mot nära personer i mitt liv, istället för att säga rätt ut när jag tycker att jag blir orättvist behandlad. Det finns mycket mer att hämta av mina mörka hemligheter...
Men trots detta har jag utvecklats till en stark människa, har tänkt att utvecklats mer där till och vet om att jag inte är färdig än på långa vägar!
Dom saker jag är bäst på vill jag hålla för mig själv och istället för att berätta om dom ska jag ge mina kära vänner, pojkvän och familj erfarenheten om vad som gör mig till den människa jag är. Dom ska inte behöva märka det, det viktigaste är att jag känner att jag gör allt för att få mina medmänniskor att må bra och att dom känner sig älskade.
Det dom ska märka är saknaden om jag skulle försvinna. Det är då människor runt om kan börja tycka att "Den där Vicky var inte så dum ändå". Vid det tillfället så kan jag inte skryta och tycka att jag är bättre än någon annan, då ska jag bara ligga i min grav och lyssna på när lovord, till mig, sägs med någon annans röst. Någon jag älskar.
Allt har en baksida.
So long fuckers!
måndag 10 januari 2011
Tillbaka till skolbänken
Nu har man tagit ett steg i rätt riktning för att få ett arbete.
Kom precis hem från ett par info timmar i skolan.
Japp, jag ska börja plugga igen
- Katedralskolan i Skara nästa.
Jag kommer att träffa mina lärare på onsdag och sen kommer det väl rulla på i tre terminer. Sen kan jag kalla mig UNDERSKÖTERSKA.
Ja, på info dagen idag sa lärarna och yrkesutbildnings ansvariga att man skulle göra en STUDIEFÖRSÄKRAN idag (registrera att det står IDAG)
Det första jag gör när jag kommer hem är att ringa till CSN:
- Väntetid 7min
-Tack för att du väntar
-Tack för att du väntar
-Tack för att du... väntar? (suck)
Sen kom jag fram och det tog inte så lång tid som man kanske fick uppfattningen av nu när jag skrev.
-Välkommen, vad är ditt ärende?
-Jag vill göra en studieförsäkran.
-Hum... Men ditt ärende är inte färdigt än och då kan du ju inte göra en studieförsäkran vet du!
-Jaha, okej... Men när är det färdigt då?
-Ja, din ansökan kom in den 22 dec, sen kan det ta upp till 3 veckor innan vi vet om det går igenom.
För det första ska dom väl inte säga att man ska göra en studieförsäkran om man inte får göra den? Jag menar, i skolan så pratade dom om att det var jätte viktigt att göra denna försäkran idag och jag kunde inte skicka in ansökan innan jag fick reda på om jag kom in på programmet och vilka kurser jag skulle ha.
Och för det andra, jag det är nästan tre veckor sedan CSN fick in ansökan... Drar dom ut in i det sista med alla ansökningar? Eller är det bara med mig det händer..? -Nja, knappast :P
Nej, men nu tycker jag att jag låter lite... Negativ? Eller bara kanske lite, lite irriterad på att man blir kastad som en liten, liten boll fram och tillbaka... Hihi...
Är det något jag är bra på så kan jag säga att det är att skratta - Jag skrattar nog åt allt.
1. När jag är glad (konstigt va?).
2. När jag är rädd.
3. Nervös
4. Arg... Eller det händer ju inte så ofta... Att jag skrattar då asså...
5. När jag är ledsen (enbart för att man känner sig så patetisk när man sitter och lipar)
Missförstå mig inte nu när jag säger att jag känner mig patetisk när jag sitter och gråter - Jag tycker att det är super, duper, mega viktigt att visa, ta in och känna alla känslor. Man blir en gladare och tryggare människa om man följer detta kan jag meddela.
Men nu goda vänner ska jag och min hund umgås, mysa och ha det allmänt bra.
Tack å haj!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)